stayttogether.blogg.se

 

- So, if you won't move, I'll do it by myself, sa jag och sprang upp på mitt rum.

Jag var så arg. Vi hade planerat det här i ett halvår, och veckan innan vi ska flytta säger att hon inte är redo för det. Men jag, jag vägrade bo kvar i den här hålan, jag hatade det. Mamma, pappa och hela min släkt har dött här, och jag har inte ett enda bra minne kvar härifrån. Jävla Louis, jag hatar honom, hade inte han träffat min syster hade vi packat våra grejer nu. Jag la mig i sängen och grät ut i min kudde. Jag hör lätta knackningar.

- Go away, I have nothing to say to you, go to your damn Louis or something, skrek jag åt min syster som antagligen ville komma in och prata ut om allt, men jag orkar inte, hon är så jobbig när hon ska argumentera. 

Min dörr öppnas sakta, hon kom in ändå.

- Look, I'm sorry, but, you cant move by yourself, you are only 17, sa Julie och kollade ner i sängen.

- You don't understand, my life haven't been good since mum and dad died, this was the only good thing since then, I was really looking for this, and fucked it all up, sa jag och kände verkligen gråten i halsen. 

- I sure understand, okey, I know, it have been hard for you, and of course, since I told you I didn't wanna move we have fighted, you and Louis is the only persons I have and can trust, and it's like have to choose between you, and of course I'll choose you, and, I can't let you down, so, we're going to move, as planed, sa hon, och jag kände vilken ångest hon hade när hon sa det. Jag gav henne en kram, och där satt vi, i min säng och kramades, det kändes så bra. 

 

˜

 

- Amy, wake up, jag vaknade sakta till, där stod Julie. 

- Uhm, what? sa jag med äckligaste morgonrösten. 

- I've talked with Louis, and I told him we're going to move, he started to cry, and then he said that he wanted to come with us, and.. Is that okey with you? sa hon tyst.

- Yeah I guess, but. Is you, me and Louis live together? Haha, sa jag och skrattade till. 

- You've got to options, either you live with me and Lou, the other option is that you can have your own appartment, and I'll pay it to you have a job, sa hon. 

- Own appartment, oh God, yes, own appartment!! sa jag och sken upp i ett leende. 

 

En vecka senare. 

 

Jag klev ut ur tåget och kollade mig runt, London, jag var i London, min nya hemstad. Det kändes riktigt bra att tänka på att jag faktist skulle bo här. Julie och Louis kom ut ur tåget, dom såg lyckliga ut, dom förtjänade det, visst, jag gillade inte honom, men hon var ju lycklig med honom. Vi gick till en taxi, hoppade in och sa våra adresser, vi hade 4 kilometer till varandra, alltså en bit emellan oss, det var något nytt. 

 

˜

- So, here it is, sa taxichauffören och pekade mot ett fint höghus. 

- Amy, do you want me to come with you now or can I come over tomorrow? frågade Julie.

- You can come tomorrow, whenever you can, sa jag och tog mina resväskor. 

- Okey, bye, I love you, sa hon och taxin körde iväg.

Jag tog mitt pick och pack och gick mot höghusets entre, som tur var kunde en dam öppna entre dörren åt mig, jag hade ju ganska fullt i mina händer. Det man kanske tänker när man hör höghus är att det för dom som kanske inte har så mycket pengar, men det här höguset var bättre än alla villor i världen, det var fräsht, det fanns en reception, det var som ett överklass-hotell. Jag krånglade mig fram med mina väskor till hissen, väl inne i hissen var jag tvungen att ta fram min skrynkliga lilla lapp för att kolla vilken våning jag bodde på, våning 8, lägenhet 345, jag bodde alltså i mitten, det var perfekt. Precis när dörrarna var påväg att stängas när en kille kliver in i hissen. Han hade ljus/brunt hår, det stod rakt upp och var lite ruffsigt på sidorna, han hade lite röd-rosiga kinder och blåa ögon. Jag försökte att titta diskret på honom så att det inte såg ut som att jag glodde. Han hade en vit t-shirt, beiga stora chinos och ett par stora skor. Jag tror han märkte att jag kollade på honom. Hissen åkte upp mot våning 7. När det plingade till tog jag ut mina väskor och resten av mitt bagage, men jag märkte att killen gick av på samma våning som mig, bor han här? Jag började leta efter min lägenhet. 

- Uhm, are you new here or something? jag vände förvånat om och såg att det var den blonda killen som precis ställt frågan. 

- Yes, I am, do you live here? frågade jag tillbaka.

- Haha, yes, sure I do! I'm Niall, and you are? 

- Amy, my name is Amy, and right now I don't now where I can find my appartment.. 

- Haha, to bad, wich appartment do you have? I mean number of appartment, sa han och skrattade till. 

- 345 I think, sa jag och dubbelkollade på lappen. 

- I can show it for you, it's just 2 doors from mine, hehe, sa han och log hur gulligt som helst. 

Vi gick längs en ganska lång korridor. 

- So, here i my appartment 343, so you can see yours just right over there, sa han och pekade på min lägenhet. 

- Oh thanks, sa jag. 

- Before you'll go, can I take your number, I mean, you'll need more help, London is a big city, sa han och sträckte fram sin telefon till mig. Jag skrev in mitt namn, Amy Webster, och mitt nummer. 

Han tog tillbaka sin mobil, log mot mig och gick in i sin lägenhet. Jag plockade fram mina nycklar ur min hanväska och låste upp till min lägenhet, jag möttes av en fräsh doft när jag öppnade dörren. När jag kom in i lägenheten trodde jag att jag skulle tappa hakan, det var så fint. Först var det en hall, och precis brevid där man hänger av sig jackan var det två dörrar, jag trodde det var en garderob så jag öppnade för att kolla hur stor den var. När jag öppnade ville jag skrika av glädje, det kändes som att min största dröm hade gått i uppfyllelse, det var en ''Walk in closet''. Det har jag alltid velat ha, glädjen bubblade inom mig, men innan jag la in mina kläder, jackor, skor, ja, det man kan ha på sig så ville jag kolla runt lite. Jag tyckte det var så skönt att det var en sån lägen het där det redan fanns möbler, för annars hade man behövt lagt ner så mycket pengar och tid på sånt skit. Jag kollade in på toan, den var fantastisk, ja, toaletten var grym, det var ett bubbelbadkar, svart klinkergolv, fina väggar, perfekt helt enkelt. Sen gick jag till vardagsrummet, en stor och mjuk soffa rymde upp nästan hela, men så det bästa av allt, en stor platt-tv. Köket och vardagsrummet satt nästan ihop, det var bara en liten trappa på två trappsteg som skilde emellan. Mitt sovrum var himelskt, skönaste dubbelsängen, vita tapeter, fina möbler. Min dröm lägenhet helt enkelt, den var inte stor, det var bara en tvåa, men jag bor ju ensam, och det räcker gott och väl, men den var modern, och det tyckte jag var det viktigaste. 

 

˜

Klockan hade runt tolv på natten och jag kände mig riktigt trött, jag gick och la mig i sängen. 

Jag var precis påväg att somna när min mobil började vibrera, jag drog sagta upp skärmlåset och kollade vem det var. 

 

 

Jag la till honom i min kontaktlista innan jag svarade på smset. 

 

 

Någon minut senare vibrerade det igen. 

 

Jag har hittat en vän redan, det var det sista jag tänkte innan jag somnade.

___________________________________________________________________________________________

Okej, hoppas ni gillar det jag skrivit, början blev lite konstig, men sen så kände jag att det gick så lätt att skriva. Hoppas ni gillar det, det här är nog den första ff:en jag verkligen känner inspiration till att skriva på! Fem kommentarer för nästa, det skulle göra mig så lycklig! Puss! x