Viktigt meddelande!
Okej, jag kan inte skriva ikväll, så imorgon får ni två kapitel, promise, tack mina läsare, I love you
Stay Together- Kapitel 4
-Tidigare-
- Okey, thank you! Bye, sa han.
- Bye, sa jag och fortsatte plocka undan från bordet
- Oh, so you won't give me any hug. Okey, if that is how you'll treat me, sure, do that, sa han med en sådan ironi i rösten så jag gick fram, gav han en kram, sen gick han hem.
-Nialls perspektiv-
Jag vaknade av att solens starka strålar sipprade in igenom persiennerna och in i mina ögon.
Klockan var 12, dags att kliva upp så att jag inte sover bort hela dagen. Innan jag klev upp kollade jag mobilen, ett oläst sms från Amy, vad ville hon?
From: Amy Webster
''Hi Nialler, I know you are hungry, come over on brunch? x''
To: Amy Webster
''Oh, hi Amy, I just woke up, and yeh, im hungry as hell, i'll be at yours soon, just gotta dress, like a baws, see yah xXxXx''
Jag tog på mig mina svarta chinos som låg brevid sängen, en vit t-shirt och gick in på toan.
När jag kom till toan kollade jag mig i spegeln, jag tog mitt hår som låg på sidorna, drog ner det så det låg slickat, sen rufsade jag till det och sedan satte jag på mig min röda keps. Redo att gå.
Jag tog på mig mina röda supra skor och gick.
___________________________________________________________________________________________
Extremt kort kapitel, men jag får ju nästan inga kommentarer, om jag får 5 kommentarer får ni långa kapitel igen, jag lover :333 Puss ! x
Stay Together- Kapitel 3
Tidigare:
- Haha, yes I am! sa jag och rådnade.
- So, do you live here by yourself? All alone in London? sa Hanna.
- No, me, my sister Julie and her boyfriend Louis moved from Doncaster, förklarade jag.
- Louis, from Doncaster? Whats his last name? frågade Liam förvånat.
- Yes, from Doncaster, uhm, it's Tomlinson, or something like that, I don't really know, haha, sa jag.
- Haha, I know him, sa Liam.
-Nialls perspektiv-
Det kändes bra att ha en ny vän, hon var riktigt härlig, och nu när hon lärt känna mina bästavänner så kanske hon kan börja vara med oss mer. Vi satt allihopa och åt lunch på Nando's, där jag även jobbar.
- So, what are you doing at your spare time? sa Harry medans han tuggade.
- I don't know jet, I just came here, and I don't know, haha, svarade Amy skrattande.
Alla började bli färdiga med maten och torkade sig runt munnen.
- Does anyone have a gum? This food really smells bad in the mouth, sa Sophie och höll för munnen.
- I do, sa Zayn och gav ett varsit tuggummi till alla.
- Okey, what is everyone gonna do tonight? Maybe we can have a movie night? sa jag.
- Yes, I'm in, but we can't hang at me tonight, my parents is home, sorry, sa Hanna.
- Oh, to bad, and I know that your parents is at home? sa jag och kollade mot alla som stod och nickade.
- But Niall, you live alone, why can't we just be at yours tonight? sa Harry och höjde ett ögonbryn mot mig.
- Noooo, it's gross at me, and it's look like a mess, seriously, not at me, but now I know, Amy, we can be at yours? It can't look messy at you now, you moved in yesterday, sa jag.
- Uhmm... yeah, eerhmm.. I didn't knew I was invited, haha, sa hon osäkert.
- Of course you are, you are with us now, you are one of us! sa Liam och dom andra instämde.
-Amys perspektiv-
Jag gick hem direkt efter lunchen för att fixa i min lägenhet innan dom andra skulle komma, det skulle vara fint när dom kom. Jag kollade min soffa, skulle vi verkligen få plats allihopa i den soffan, den är stor men vi 7 personer, jaja, vi får trängas lite, det är bara mysigt. Det kändes bra att Liam sa att jag var en av dom nu, jag känner att jag har hittat mina vänner i London nu, det känns som att det här är början till en bra vänskap. Men Harry, det var seriöst något speciellt med honom, jag vet inte om det var hans leende, ögon, eller vad det var, men nej, han är absolut inte min typ, min typ är mer Niall, inte för att det skulle bli något mellan oss. Äsch, vi alla är vänner. Men det känns konstigt, jag och Julie har aldrig kontakt, jag trodde vi skulle prata hela tiden, inte en enda gång sen jag kom hit. Men hon och Louis har väl fullt upp med att hitta jobb och allt antar jag.
Jag hade städat i 10 minuter, vilket för mig var mycket så jag tog en paus, satte på Disney Channel och tog fram mobilen. Jag hade ett oläst sms.
From: Niall Horan
''Hi, is it okey that we'll come over to you at like 7? We thought that we could buy McDondals, and because we're at yours I can buy at you, what about 6 nuggets, frises, coke and garlic dip? Cya soon XX''
To: Niall Horan
''Yeah sure you can, come whenever you feel for it, yeah buy that, and you can get money when you come here, see you x''
Då var det dags att fixa sig, jag satte i min kära plattång, hoppade in i en snabbdusch, när jag kom ut blåste jag håret, sen plattade jag det, sminkade mig, inte överdrivet mycket, sen satte jag upp håret i en lätt fläta som jag lät hänga över axeln, sen drog jag på mig ett par otroligt tighta svarta jeans och ett vitt linne med Englands flagga över brösten/magen som jag stoppade in i byxorna, sen tog jag ett par svarta låga strumpor. Jag hörde hur min mobil ringde, jag småsprang ut i köket och svarade.
- Hello?
- Hi, it's Julie, how are you?
- I'm good, haha long time no see, and how are you?
- Yeah, I miss you, I'm just fine, so, do you have any friends jet?
- Yes, six, Liam, Niall, Harry, Zayn, Soph and Hanna.
- Wow, haha i just have Louis, do you like any of the boys then? Be honest sister.
- Haha no I don't, we're friends, haha. But I gotta hang up, love you, bye.
- Oh, right, love you more, bye.
Ja det var ett oväntat samtal. Jaja, ingen tid att tänka på det, klockan är 7 så dom kommer vilken sekund som helst. Jag gick in i köket och ställde in smutsdisken i diskmaskinen, klockan är 5 över. Jag var precis påväg att sätta mig ner när det knackade på dörren. Jag skulle gå och öppna, men Niall gick bara in.
- Hoho, is there any nice kid in here who deserves McDondals? sa Niall och kollade bak på dom andra.
˜
När vi hade ätit upp tog jag undan skräpet och gick och slängde det. Dom hade köpt med sig jättemycket godis, chips, popcorn, läsk osv. Jag poppade alla tre popcornpåsar i paketet och hällde ut alla popcorn i tre olika skålar, jag hällde i chipsen i en jätteskål och godiset i massa småskålar. Jag hade chipsdip hemma som jag blandade iordning.
- Niall, can you start the movie? sa jag medans jag i omgångar bar ut chipsen och det. Niall kopplade in sin macbook i min tv, han hade massa filmer på sin dator medans jag inte hade någon alls.
- So, wich kind of movie do you wanna watch, horror, thriller, comedy or family? sa Niall medans han mixtrade med sladdarna. Alla ville se skräckfilm, kunde man ju nästan ana. Alla satt redan i soffan när jag skulle sätta mig, det var ganska fullt i soffan.
- Can you move closer to each other? frågade jag.
- Uhhh, you can lay between us, sa Harry och pekade på en trång plats mellan han och Niall. Som tur var så var det ligg-delen av soffan.
- Are you sure that thats okey for you guys? sa jag osäkert.
- Haha ofcourse, skrattade dom. Så jag trängde mig in mellan dom, vi tre låg och trängdes på ligg-platsen, Harry skedade bakom mig och jag bakom Niall, som luktade hur gott som helst, han hade en grym parfym som luktade så otroligt gott.
- Amy, do you think that you may can turn around? All we three will get more place then, sa Harry. Och då kände jag klumpen i halsen av nervositet jag fick, jag och Harry skulle alltså ligga med inte ens en centimeter från varandras ansiktet, kunde det bli pinsammare? Men nu var jag ju tvungen att vända mig om.
˜
- Bye everyone! nu gick alla utom Niall hem, som hade insisterat på att hjälpa mig plocka undan.
- Haha, you can go home if you want to Niall, you don't have to do this! sa jag.
- Are you sure? sa han tyst.
- Haha yes I am Niall, go, I know you want to.
- Okey, thank you! Bye, sa han.
- Bye, sa jag och fortsatte plocka undan från bordet
- Oh, so you won't give me any hug. Okey, if that is how you'll treat me, sure, do that, sa han med en sådan ironi i rösten så jag gick fram, gav han en kram, sen gick han hem.
Stay Together- Kapitel 2
-Tidigare-
From: Niall
''Good 2 hear, it's Horan btw, sleep well, night! X''
Jag har hittat en vän redan, det var det sista jag tänkte innan jag somnade.
-Amys perspektiv-
Jag vaknade av att mitt alarm irriterande ringde på mobilen. Jag kollade på klockan, 07.30. Även fast jag inte ska gå i skolan något mer så måste jag ut och söka jobb. Eftersom jag bor ensam och Julie inte kan betala för mig hur länge som helst var jag tvungen att hoppa av skolan och börja tjäna mina egna pengar. Jag låg kvar i sängen och drog mig lite, sen klev jag upp och gick in i min garderob, jag kände mig nöjd, att ha en sån garderob var så otroligt skönt. Jag tog på mig ett par tighta jeans, en svart-uringad, tight långärmad tröja och över det en jeansväst. Det var vår, så det var ganska varmt, så ingen jacka behövdes. Jag gick in i badrummet, satte i plattången och i väntan på att den skulle bli varm så sminkade jag mig, tog på lite lätt med mascara, sen puder och lite blusher. Sedan så åt jag lite frukost framför tvn, Disney Channel. Det var så skönt att jag inte hade något att stressa till. När jag hade ätit färdigt så gick jag och knöt på mig mina svarta låga Converse och tog min Hollister väska.
Klockan var 09.00, perfekt tid att gå ut och söka jobb, jag tog upp nycklarna ur väskan och låste efter mig.
Jag kom precis ut ur lägenheten och den första jag såg var Niall.
- Oh hi! sa han glatt när han såg mig.
- Hi, haha, sa jag.
- Where are you going? sa han och höjde på ena ögonbrynet.
- Look for a job, and you are going to school, right? sa jag.
- No, actually, im working, I live by my self, and I need job.
- Oh, okey! sa jag.
- So, where are you gonna search? sa han.
- I don't know, I can't find so good in this town, haha, sa jag.
- Oh, I can show you to town, sa han!
˜
- Bye Niall, sa jag.
Han gick iväg. Så, då var det bara att försöka hitta ett jobb. Det första jag såg var en Hollister-butik mitt i allt. Jag tänkte att på Hollister kan man ju jobba till en början för att tjäna lite pengar, sen kan jag ju söka ett annat jobb. Nervöst öppnade jag dörrarna till butiken, det var jättemycket folk där, men det hade jag förväntat mig.
Jag ställde mig i kön till kassan. Det var en ung tjej i 25-års åldern som jobbade i kassan just då.
- Can I help you? sa hon.
- Uhm yes, I'm looking for a job, and I wonder if there is a vacancy here? sa jag skakigt.
- Wait a minute, sa hon och försvann iväg in i ett litet rum.
Efter 3 minuter kom hon tillbaka.
- Yes, there is vacancy here, you begin on monday 9 o'clock, see you.
- Thank you! sa jag och försvann iväg.
Nu var jag lycklig, jag hade fetaste lägenheten, en helt ny vän och ett helt nytt jobb på min favoritaffär. Men vad skulle jag göra nu? Jag hade inte direkt några vänner här. Lika bra att försöka hitta några vänner, men hur gör man det liksom? Jag tog upp mobilen för att ringa Julie och fråga vad hon gjorde, jag såg att jag hade ett oläst sms från Niall. Vad ville han?
From: Niall Horan
''Hi, i'm working at Nando's, that is where we said goodbye, if you don't have anything to do you can come over and eat lunch with me? :) x''
To: Niall Horan
''Yes sure, i'll be there in five, haha, see ya soon :D xxxx''
Nu kändes allt 1000 gånger bättre. Jag gick mot Nando's. När jag gick in genom dörren så stod Niall och pratade med antagligen hans vänner, 2 tjejer och 3 killar. Båda tjejerna hade ljusbrunt hår till brösten typ. Killarna däremot såg inte lika ut, en kille hade brunt hår som stod upp, den andra hade brunt och lockigt hår och den tredje hade svart hår som stod rakt upp.
- HIIII, come here! ropade Niall över hela resturangen när han såg mig.
Jag gick fram till dom.
- Hi, sa alla i kör nästan.
- Hi, sa jag lite blygt.
- So, this is Liam, Harry, Zayn, Hanna and Sophie, but we always call her Soph, sa Niall.
Så Liam var han med håret uppåt, Harry var den lockhåriga, Zayn var den med svart hår, Hanna var hon med bruna ögon och Soph var den med blåa ögon, då hade jag koll.
- And you must be Amy, the new girl? sa Harry och log brett.
- Haha, yes I am! sa jag och rådnade.
- So, do you live here by yourself? All alone in London? sa Hanna.
- No, me, my sister Julie and her boyfriend Louis moved from Doncaster, förklarade jag.
- Louis, from Doncaster? Whats his last name? frågade Liam förvånat.
- Yes, from Doncaster, uhm, it's Tomlinson, or something like that, I don't really know, haha, sa jag.
- Haha, I know him, sa Liam.
Stay Together- Kapitel 1
-Amys perspektiv-
- So, if you won't move, I'll do it by myself, sa jag och sprang upp på mitt rum.
Jag var så arg. Vi hade planerat det här i ett halvår, och veckan innan vi ska flytta säger att hon inte är redo för det. Men jag, jag vägrade bo kvar i den här hålan, jag hatade det. Mamma, pappa och hela min släkt har dött här, och jag har inte ett enda bra minne kvar härifrån. Jävla Louis, jag hatar honom, hade inte han träffat min syster hade vi packat våra grejer nu. Jag la mig i sängen och grät ut i min kudde. Jag hör lätta knackningar.
- Go away, I have nothing to say to you, go to your damn Louis or something, skrek jag åt min syster som antagligen ville komma in och prata ut om allt, men jag orkar inte, hon är så jobbig när hon ska argumentera.
Min dörr öppnas sakta, hon kom in ändå.
- Look, I'm sorry, but, you cant move by yourself, you are only 17, sa Julie och kollade ner i sängen.
- You don't understand, my life haven't been good since mum and dad died, this was the only good thing since then, I was really looking for this, and fucked it all up, sa jag och kände verkligen gråten i halsen.
- I sure understand, okey, I know, it have been hard for you, and of course, since I told you I didn't wanna move we have fighted, you and Louis is the only persons I have and can trust, and it's like have to choose between you, and of course I'll choose you, and, I can't let you down, so, we're going to move, as planed, sa hon, och jag kände vilken ångest hon hade när hon sa det. Jag gav henne en kram, och där satt vi, i min säng och kramades, det kändes så bra.
˜
- Amy, wake up, jag vaknade sakta till, där stod Julie.
- Uhm, what? sa jag med äckligaste morgonrösten.
- I've talked with Louis, and I told him we're going to move, he started to cry, and then he said that he wanted to come with us, and.. Is that okey with you? sa hon tyst.
- Yeah I guess, but. Is you, me and Louis live together? Haha, sa jag och skrattade till.
- You've got to options, either you live with me and Lou, the other option is that you can have your own appartment, and I'll pay it to you have a job, sa hon.
- Own appartment, oh God, yes, own appartment!! sa jag och sken upp i ett leende.
En vecka senare.
Jag klev ut ur tåget och kollade mig runt, London, jag var i London, min nya hemstad. Det kändes riktigt bra att tänka på att jag faktist skulle bo här. Julie och Louis kom ut ur tåget, dom såg lyckliga ut, dom förtjänade det, visst, jag gillade inte honom, men hon var ju lycklig med honom. Vi gick till en taxi, hoppade in och sa våra adresser, vi hade 4 kilometer till varandra, alltså en bit emellan oss, det var något nytt.
˜
- So, here it is, sa taxichauffören och pekade mot ett fint höghus.
- Amy, do you want me to come with you now or can I come over tomorrow? frågade Julie.
- You can come tomorrow, whenever you can, sa jag och tog mina resväskor.
- Okey, bye, I love you, sa hon och taxin körde iväg.
Jag tog mitt pick och pack och gick mot höghusets entre, som tur var kunde en dam öppna entre dörren åt mig, jag hade ju ganska fullt i mina händer. Det man kanske tänker när man hör höghus är att det för dom som kanske inte har så mycket pengar, men det här höguset var bättre än alla villor i världen, det var fräsht, det fanns en reception, det var som ett överklass-hotell. Jag krånglade mig fram med mina väskor till hissen, väl inne i hissen var jag tvungen att ta fram min skrynkliga lilla lapp för att kolla vilken våning jag bodde på, våning 8, lägenhet 345, jag bodde alltså i mitten, det var perfekt. Precis när dörrarna var påväg att stängas när en kille kliver in i hissen. Han hade ljus/brunt hår, det stod rakt upp och var lite ruffsigt på sidorna, han hade lite röd-rosiga kinder och blåa ögon. Jag försökte att titta diskret på honom så att det inte såg ut som att jag glodde. Han hade en vit t-shirt, beiga stora chinos och ett par stora skor. Jag tror han märkte att jag kollade på honom. Hissen åkte upp mot våning 7. När det plingade till tog jag ut mina väskor och resten av mitt bagage, men jag märkte att killen gick av på samma våning som mig, bor han här? Jag började leta efter min lägenhet.
- Uhm, are you new here or something? jag vände förvånat om och såg att det var den blonda killen som precis ställt frågan.
- Yes, I am, do you live here? frågade jag tillbaka.
- Haha, yes, sure I do! I'm Niall, and you are?
- Amy, my name is Amy, and right now I don't now where I can find my appartment..
- Haha, to bad, wich appartment do you have? I mean number of appartment, sa han och skrattade till.
- 345 I think, sa jag och dubbelkollade på lappen.
- I can show it for you, it's just 2 doors from mine, hehe, sa han och log hur gulligt som helst.
Vi gick längs en ganska lång korridor.
- So, here i my appartment 343, so you can see yours just right over there, sa han och pekade på min lägenhet.
- Oh thanks, sa jag.
- Before you'll go, can I take your number, I mean, you'll need more help, London is a big city, sa han och sträckte fram sin telefon till mig. Jag skrev in mitt namn, Amy Webster, och mitt nummer.
Han tog tillbaka sin mobil, log mot mig och gick in i sin lägenhet. Jag plockade fram mina nycklar ur min hanväska och låste upp till min lägenhet, jag möttes av en fräsh doft när jag öppnade dörren. När jag kom in i lägenheten trodde jag att jag skulle tappa hakan, det var så fint. Först var det en hall, och precis brevid där man hänger av sig jackan var det två dörrar, jag trodde det var en garderob så jag öppnade för att kolla hur stor den var. När jag öppnade ville jag skrika av glädje, det kändes som att min största dröm hade gått i uppfyllelse, det var en ''Walk in closet''. Det har jag alltid velat ha, glädjen bubblade inom mig, men innan jag la in mina kläder, jackor, skor, ja, det man kan ha på sig så ville jag kolla runt lite. Jag tyckte det var så skönt att det var en sån lägen het där det redan fanns möbler, för annars hade man behövt lagt ner så mycket pengar och tid på sånt skit. Jag kollade in på toan, den var fantastisk, ja, toaletten var grym, det var ett bubbelbadkar, svart klinkergolv, fina väggar, perfekt helt enkelt. Sen gick jag till vardagsrummet, en stor och mjuk soffa rymde upp nästan hela, men så det bästa av allt, en stor platt-tv. Köket och vardagsrummet satt nästan ihop, det var bara en liten trappa på två trappsteg som skilde emellan. Mitt sovrum var himelskt, skönaste dubbelsängen, vita tapeter, fina möbler. Min dröm lägenhet helt enkelt, den var inte stor, det var bara en tvåa, men jag bor ju ensam, och det räcker gott och väl, men den var modern, och det tyckte jag var det viktigaste.
˜
Klockan hade runt tolv på natten och jag kände mig riktigt trött, jag gick och la mig i sängen.
Jag var precis påväg att somna när min mobil började vibrera, jag drog sagta upp skärmlåset och kollade vem det var.
From: Unknown number
''Hi, hope I not wake u up, but how's everything going? Is ur appartment good? Maybe see u 2morrow! / Niall ;)x''
Jag la till honom i min kontaktlista innan jag svarade på smset.
To: Niall
''Heyy, no you didn't, yes, everything is good, and my appartment is more than good, it's amazing, but Niall, whats your last name? It feels silly that your only called Niall in my phone, goodnight! x''
Någon minut senare vibrerade det igen.
From: Niall
''Good 2 hear, it's Horan btw, sleep well, night! X''
Jag har hittat en vän redan, det var det sista jag tänkte innan jag somnade.
___________________________________________________________________________________________
Okej, hoppas ni gillar det jag skrivit, början blev lite konstig, men sen så kände jag att det gick så lätt att skriva. Hoppas ni gillar det, det här är nog den första ff:en jag verkligen känner inspiration till att skriva på! Fem kommentarer för nästa, det skulle göra mig så lycklig! Puss! x
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
